Snabba cash
Påsk. Trevligt. Säga vad man vill om dessa hemvändarhögtider men det finns en viss charm i att återse gamla bekantskaper. Jag talar naturligtvis om de obligatoriska utgångarna på det lokala haket där hälften av Fagerstas befolkning är en del av inredningen. Även om det för vartannat nytt steg innebär att redogöra för sin nuvarande livssituation till ljudet av ett "Grease"-medley så är det nånstans ganska kul att snacka strunt med någon man inte sett på ett halvår.
Sen finns det ju förstås vissa lokala företeelser i beteende som ter sig mindre charmiga. Under min vistelse i bruksorten hann jag med att bli mördad med blicken två gånger. Första gången frågade jag en individ var dennes partner höll till och fick en blick som skrek: "Din jävla utböling! Vet du ingenting?!". Varpå jag kontrade med blicken: "Hur fan ska jag kunna hålla reda på när ni i denna inavlade sekt till stad har partnerbyte?!". Vi sa inte så mycket mer till varandre under kvällen. Andra gången befann jag mig på dansgolvet till tonerna av Hives, bandet vars kändisskap hela Fagersta tydligen har del i, med tillhörande "bekantskaper" runtomkring. Jag och en individ tittade på varandra och då denne flitigt sjöng med i texten gjorde jag några tafatta försök att hänga med varpå jag fick en nedslående blick som skrek: "Ha! Var fan kommer du ifrån?!" Jag kontrade med: "Har du varit längre än till kommungränsen". Jag började dansa med någon annan.
Jag läser "Snabba cash" av Jens Lapidus för tillfället och boken är rent av fantastisk. Jag tänker inte göra några långdragna försök till gymnasial recension utan istället befästa hur barnsligt spännande jag ibland tycker det är att handlingen utspelar sig i Stockholm, kombinerat med det faktum att jag bor där. Varenda gång jag har befunnit mig på tåget mot huvudstaden, med näsan djupt nere i Stockholms undre kriminella värld, och väl kliver ut ur tåget så träder jag in i "Snabba cash" - världen. Jag tror att jag närsomhelst ska möta skinnbeklädda, storväxta indrivare eller skumma latinos man inte vilar ögonen på alltför länge. Då delar av handlingen tar plats ute i Sollentuna med beskrivningar av platser som jag passerar varenda dag så förföljer denna känsla av fiktion/verklighet mig ända fram till dörren och för en kort stund är det ganska underhållande att leka kolasäljare, ilandes under pendeln på väg upp mot Sollentuna Centrum. Men känslan försvinner ganska snabbt. Jag har inte under mina sju månader här sett skymten av vare sig storväxta män i skinnpaj eller nervösa sydeuropeiska figurer.
Jag åker lugnt hem med bussen och kokar pasta och kollar mailen. Lite lagom underhållande, men det genererar inga snabba cash. Fast det betyder inte att jag ska börja kränga kola bara för att jag är fattig student. Då blir jag hellre rik på livet. Skaplig finish.
Dagens filmtips. "Eastern Promises", David Cronenberg. En film från 2007 som skildrar den lyckligt ovetande människans inträde i den organiserade brottslighetens värld. Har väl mest blivit känd för det numera kultförklarade nakenslagsmålet med Viggo Mortensen. Förutom denna konstnärliga uppoffring gör han, som alltid, en hängiven och övertygande rollgestaltning. Något han också Oscarsnominerades för.
Sen finns det ju förstås vissa lokala företeelser i beteende som ter sig mindre charmiga. Under min vistelse i bruksorten hann jag med att bli mördad med blicken två gånger. Första gången frågade jag en individ var dennes partner höll till och fick en blick som skrek: "Din jävla utböling! Vet du ingenting?!". Varpå jag kontrade med blicken: "Hur fan ska jag kunna hålla reda på när ni i denna inavlade sekt till stad har partnerbyte?!". Vi sa inte så mycket mer till varandre under kvällen. Andra gången befann jag mig på dansgolvet till tonerna av Hives, bandet vars kändisskap hela Fagersta tydligen har del i, med tillhörande "bekantskaper" runtomkring. Jag och en individ tittade på varandra och då denne flitigt sjöng med i texten gjorde jag några tafatta försök att hänga med varpå jag fick en nedslående blick som skrek: "Ha! Var fan kommer du ifrån?!" Jag kontrade med: "Har du varit längre än till kommungränsen". Jag började dansa med någon annan.
Jag läser "Snabba cash" av Jens Lapidus för tillfället och boken är rent av fantastisk. Jag tänker inte göra några långdragna försök till gymnasial recension utan istället befästa hur barnsligt spännande jag ibland tycker det är att handlingen utspelar sig i Stockholm, kombinerat med det faktum att jag bor där. Varenda gång jag har befunnit mig på tåget mot huvudstaden, med näsan djupt nere i Stockholms undre kriminella värld, och väl kliver ut ur tåget så träder jag in i "Snabba cash" - världen. Jag tror att jag närsomhelst ska möta skinnbeklädda, storväxta indrivare eller skumma latinos man inte vilar ögonen på alltför länge. Då delar av handlingen tar plats ute i Sollentuna med beskrivningar av platser som jag passerar varenda dag så förföljer denna känsla av fiktion/verklighet mig ända fram till dörren och för en kort stund är det ganska underhållande att leka kolasäljare, ilandes under pendeln på väg upp mot Sollentuna Centrum. Men känslan försvinner ganska snabbt. Jag har inte under mina sju månader här sett skymten av vare sig storväxta män i skinnpaj eller nervösa sydeuropeiska figurer.
Jag åker lugnt hem med bussen och kokar pasta och kollar mailen. Lite lagom underhållande, men det genererar inga snabba cash. Fast det betyder inte att jag ska börja kränga kola bara för att jag är fattig student. Då blir jag hellre rik på livet. Skaplig finish.
Dagens filmtips. "Eastern Promises", David Cronenberg. En film från 2007 som skildrar den lyckligt ovetande människans inträde i den organiserade brottslighetens värld. Har väl mest blivit känd för det numera kultförklarade nakenslagsmålet med Viggo Mortensen. Förutom denna konstnärliga uppoffring gör han, som alltid, en hängiven och övertygande rollgestaltning. Något han också Oscarsnominerades för.
